Spänningen stiger
Har nu under veckan fått mitt antagningsbesked och all första information från Umeå och pol. kand. programmet. Börjar känna mig mer och mer nervös för vad jag egentligen har gett mig in på, men samtidigt så känns det mer och mer rätt. Har till och med fått schemat för de första 7,5 poängen, gott i alla fall att veta vad jag ska göra.
En annan sak som ska bli så oerhört skön är att slutligen kanske få ett ställe där jag känner att jag bor. Ändå sedan gymnasiet har jag mest flackat runt, ett tag i skellefteå, hos mamma och pappa på somrarna och mellan det i Etiopien. Just nu känns Etiopien och Swedish Guesthouse det som är mitt hemma. Där har jag haft mitt rum som jag inrett och det är där jag spenderat största tiden. Den här sommaren har jag levt i en resväska och delat rum med syster. Men nu står lägenheten på Språkgränd klar att flytta in i, vårt alldeles egna boende. Men jag undrar bestämt om jag kommer känna det som riktigt hemma. Hemma är nog mycket Etiopien.
Som vår favoritsång från denna resa lyder: Why do you have to go away from home? Ja, det underar jag ibland, varför? Varför är jag inte i Etiopien?
En annan sak som ska bli så oerhört skön är att slutligen kanske få ett ställe där jag känner att jag bor. Ändå sedan gymnasiet har jag mest flackat runt, ett tag i skellefteå, hos mamma och pappa på somrarna och mellan det i Etiopien. Just nu känns Etiopien och Swedish Guesthouse det som är mitt hemma. Där har jag haft mitt rum som jag inrett och det är där jag spenderat största tiden. Den här sommaren har jag levt i en resväska och delat rum med syster. Men nu står lägenheten på Språkgränd klar att flytta in i, vårt alldeles egna boende. Men jag undrar bestämt om jag kommer känna det som riktigt hemma. Hemma är nog mycket Etiopien.
Som vår favoritsång från denna resa lyder: Why do you have to go away from home? Ja, det underar jag ibland, varför? Varför är jag inte i Etiopien?
Det alla pratar om
Har under mina veckor i cafédelen på en av de stora två livsmedelskedjorna hunnit med att småprata med många trevliga (och mindre trevliga för den delen) människor, kunder. Med gubbarna som varje morgon kommer och fikar, kaffe och en bulle pratar jag om hur bra det är att de "sköter om" butiken medan chefen är på semester. Sen går samtalet över till att konstatera att jag kör långt varje morgon (åtta mil) och om någon av gubbarna skulle komma senare än 3 minuter över åtta så skojas det lika glatt om hur denne har försovit sig.
Sen går dagen vidare, jag får någon utskällning för att det har blivit del på ett kvitto eller för att jag bara hjälper månniskor i nummer lappsordningen (hur många protesterar att man måste ta nummerlapp på banken egentligen? men situationerna är kasnke lite annorlunda.) Sen säljer jag hundratalsglassar och frågar vilket strössel de vill ha på och huruvida de vill ha en våffla eller en bägare ("-Nej, strutar har vi inte...")
Vidare säljer jag den i särklass största skraplotten, självklart med vinst till allihopa. (Ok, det lilla skämtet som kunder roar sig åt var inte ens roligt första gången. Och ALLA säger det, det är inte unikt)
Med mer bekanta kunder pratar man om det dåliga sommarvädret, att vi behöver ha långkalsonger i juli. Men nu när det så har blivit varmt så är det för varmt. Sen väntar många på semester eller har snart haft sitt roliga för den här gången. Men det blir kanske en resa i augusti...
Så går dagarna vidare, samma sak varje dag. Några har semster, några jobbar, det är kallt, det är varmt. Ibland är jag oerhört glad och gillar alla kunder, ibland vill jag bara skrika rakt ut någon säger att de vill ha en korv.
Tycker ändå på något sätt att det är härligt. Det speglar som livet i Sverige. Vi har råd att vara ute, råd att köpa vår at och vi träffar alltid människor vi småpratar med utan att vi måste vara bästa vänner.
Sen går dagen vidare, jag får någon utskällning för att det har blivit del på ett kvitto eller för att jag bara hjälper månniskor i nummer lappsordningen (hur många protesterar att man måste ta nummerlapp på banken egentligen? men situationerna är kasnke lite annorlunda.) Sen säljer jag hundratalsglassar och frågar vilket strössel de vill ha på och huruvida de vill ha en våffla eller en bägare ("-Nej, strutar har vi inte...")
Vidare säljer jag den i särklass största skraplotten, självklart med vinst till allihopa. (Ok, det lilla skämtet som kunder roar sig åt var inte ens roligt första gången. Och ALLA säger det, det är inte unikt)
Med mer bekanta kunder pratar man om det dåliga sommarvädret, att vi behöver ha långkalsonger i juli. Men nu när det så har blivit varmt så är det för varmt. Sen väntar många på semester eller har snart haft sitt roliga för den här gången. Men det blir kanske en resa i augusti...
Så går dagarna vidare, samma sak varje dag. Några har semster, några jobbar, det är kallt, det är varmt. Ibland är jag oerhört glad och gillar alla kunder, ibland vill jag bara skrika rakt ut någon säger att de vill ha en korv.
Tycker ändå på något sätt att det är härligt. Det speglar som livet i Sverige. Vi har råd att vara ute, råd att köpa vår at och vi träffar alltid människor vi småpratar med utan att vi måste vara bästa vänner.
